DN och Aftonbladets ledare är de som fångar min uppmärksamhet idag. DN flaggar för en regeringskris redan innan valet och menar bland annat att
Antalet anställda blir fler, likaså de arbetade timmarna. Sysselsättningen fortsätter att öka. Nybyggnationen av lägenheter stiger snabbt – nivån i år är den dubbla jämfört med 2004. Överskotten i kommunernas kassakistor är samtidigt rekordstora.
samt avslutar med
Men den ökade osäkerheten i omvärlden och de större flyktingströmmar som sannolikt väntar är verkliga frågor med tillräcklig tyngd för att ta plats i valrörelsen. Så länge alliansen fyller denna ram med innehåll och svar på väljarnas frågor finns ingen grund för anklagelserna om att regeringen hänsynslöst exploaterar en allmän oro. Reinfeldt och Borg har tid på sig att återknyta till sakfrågor som integrationen, jobben och ekonomin.
Aftonbladets Karin Pettersson menar å sin sida – i ett försök att ligga så nära socialdemokraternas valstrategi som möjligt – att valet handlar om jobben och inget annat.
Ledartexterna i sig attraherar sannolikt i huvudsak de som redan har valt block, eventuellt kan de få någon som vacklar lite att motas tillbaka till ”de egna” men ingen känns direkt avgörande. Nice try, men för tamt. För ingen av dem, kanske Pettersson undantagen, lyckas något vidare. Vid närmare eftertanke så finns det skäl att ifrågasätta stora delar av både DN:s och Anders Borgs resonemang samtidigt som Petterssons enögdhet är uppseendeväckande.
DN och Anders Borg måste få direkt underkänt när de målar bilden av den goda kommunala ekonomin. För den som följer Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia så blir det uppenbart. Medelskulden per kommuninvånare är 30 913:- SEK och kommunerna lånar friskt till sin konsumtion. Umeå, med sin medelskuld på dryga 83 000 kronor bygger trots det simhall för 400 MSEK. Utöver detta uppgår idag kommunernas icke bokförda pensionsskuld till 216 miljarder SEK som inte vare sig är bokförd som skulder eller avsättningar i balansräkningen. Istället för att bygga arenor och badhus för mångmiljon eller miljardbelopp som Umeå och Solna skulle kommunerna kunna ta tag i detta skuldberg. Och det stoppar inte där. Utmaningarna för kommunerna är titaniska om någon nu vågar ta ett steg vidare….
Primärvårdsåtagandet är ett inte försumbart område. Sveriges Läkarförbund publicerade 2013 en rapport som borde få nackhåren att resa på sig på både Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt:
Antalet specialistläkare i primärvården är otillräckligt. Antalet räcker inte för att det ska vara möjligt att fullgöra uppdragen i primärvårdens vårdval. Det saknas fortfarande cirka 1 400 heltidsarbetande läkare (30 procent) för att nå det mål riksdagen lade fast för år 2008. De stora skillnaderna i läkartäthet som finns mellan och inom landstingen innebär att befolkningen inte erbjuds primärvård på lika villkor. Verksamhetschefernas bedömning är att nuvarande antal ST-läkare vid vårdcentralerna är otillräckligt för att täcka det framtida behovet av specialistläkare i primärvården. Om vårdcentralernas uppdrag kommer att vara det samma som idag år 2017 måste antalet ST-läkare öka med 50 procent. Om uppdraget utökas så att det i genomsnitt skulle krävas en specialist per 1 500 listade i befolkningen behöver antalet ST-läkare nästan fördubblas.
Att inte ha nått målet som riksdagen satt upp fortfarande sex år senare kan inte vara något annat än ett totalt haveri i personalförsörjningen av välfärden. Det leder till dyra lösningar för kommuner som redan har en dålig demografisk sammansättning och inte blir det bättre av att denna primärvård ute i landet pressas ytterligare av när hänsynslösa välfärdspirater som Bert Karlsson och Attendo med ibland bara några dygns varsel, som Migrationsverkets ombud, häller ut nyanlända på små röstsvaga orter.
Lärarbristen är en annan parameter. Nästan var tredje lärare kommer att gå i pension i Norrbotten de närmsta tio åren. Totalt handlar det om 1750 lärarplatser som måste ersättas för att ta ett exempel. Det visar en ny rapport från Lärarförbundet. Dessa lärare finns inte idag eller håller så låg kvalitet, det krävs bara 0,1 poäng på högskoleprovet för att bli antagen, att personalförsörjningen kan sägas ha havererat helt. De som trots allt fullföljer utbildningen och håller någorlunda kvalitet landar heller inte i glesbygd med sina svaga valkretsar.
Det finns goda skäl att underkänna mycket av DN:s bild av att allt det mesta är happy-happy och nästan lika goda skäl att kritisera Karin Pettersson för hennes starkt förenklade anslag. För de journalister, ledarskribenter och politiker som orkar, vilket inte är så många längre, verkligen sätta sig in i hur det ser ut i Sverige så tornar en mörk vägg upp sig. En vägg av skulder, havererad personalförsörjning och en välfärd som måste hantera ytterligare 2 400 personer per vecka som flytt för sina liv. Utan att hela kedjan bakom mottagandet ens finns. Där vi idag lånar till skattesänkningar trots att alla vet vad vi har framför oss. Alliansen har sänkt skatterna med 140 MDR SEK under sin tid och vi skall ha klart för oss att S inte kommer röra delar av dessa sänkningar. För även utan dessa nyanlända, som är helt utan skuld till vårt totala haveri, är vi idag på väg med full fart in i väggen. Eller över kanten. Vad som ligger framför oss vet ingen med säkerhet utom att det inte är bra. Det missar i praktiken alla. Men det får vi inte säga. Speciellt inte i en valrörelse med lågt i tak och trång åsiktskorridor.
In i väggen. Med full sula.
